Abel Mendoza Monge är en vinodlare baserad i San Vicente de la Sonsierra, en av de mest ädla kommunerna i QDO Rioja, lika ädel är hans attityd och filosofi till vingåden.

- Jag odlar vinstockar efter mina egna regler, vilka skiljer sig helt från aktuella trender, rytmer markeras av de druvor som man kan observera i vinet, ett korrekt ingripande vid rätt tidpunkt på marken eller på rankan avgör kvaliteten på vinet.

Han föddes för 48 år sen (2009) i San Vicente de la Sonsierra, då området inte var det hav av viner det är idag och när det självförsörjande jordbruket fortfarande hade överhanden.

- Odla lite av allting och sälj lite av allt. Förutom vin som alltid har varit medelpunkten och ryggraden i stadens ekonomi, en av de största regionerna för vinodling, erinrade sig Mendoza.

På grund av sin personliga historia minns han också början av 60-talet då flykten från landsbygden till industristäderna var den enda förnuftiga vägen att vandra.

- Hela familjer emigrerade i hundratal, i hopp om ett bättre och ekonomiskt stabilare liv. Mina föräldrar däremot beslutade sig för att stanna i byn och det blev också mitt öde, samlevnaden med landsbygden och dess enorma brister och utmaningar, med en lite bakåtgående mentalitet men också med dess enorma kunskaper, samlade över många års tid, om vnodling och förvandlingen av druvor till vin.

Men det största åtagandet som denna man tagit ägde rum i början på 80-talet, när ha tog över familjens Tempranilloodling och och han började bli mer och mer säker på vad hans nästa framtidssteg skulle bli, att sälja viner under sitt eget varumärke.

- Det var ett stort steg att ta, jag visste ju hur man odlar vinstockar och gör vin men jag visste väldigt lite om marknaden och dess normer. Men jag blev motiverad av den mäktiga övertygelsen som inspirerar "destripaterrones" (lantarbetare) att jobba som de gör.

Han avslutade sin analys med att konstatera att det var en resa på en enkelriktad väg han startade 1986, först långsamt och med intutionen som guide, sen vidare med hjälp av kunskapen han samlat på sig på vägen samt förslag från kunder, många var också hans vänner som hade uppmuntrat honom att göra sofistikerad, exklusiva toppklassvin. Vissa utan tvekan unika.

Som ett resultat av det byggde han en vingård 1988 för att ersätta den gamla som tillhörde hans föräldrar och han släppte också sin första egna vin med egen etikett på marknaden, Jarrate. Ett ugnt vin med kolsyrejäsning. Det var svårt att sälja då och nu eftersom unga viner är rätt okända i La Rioja, förutom i angränsande områden där de är mycket uppskattade.

Några år senare började Abel fundera på nya viner, med hjälp av sin fru.

- Satsningen hade nu två själar och var starkare, så jag försökte göra lagrade viner som följde mina egna regler. Det var så jag gjorde min första crianza 1992, från fyra franska ekfat, som jag för närvarnade använder för att göra nästan alla mina viner på, såväll vita som röda.

Ett av de största glädjeämnena över de senaste femton åren, tiden som det har tagit för vingården att etablera sig, har varit återupptäckten av gamla viner gjorda av bortglömda druvor och som, efter mycket arbete, tålamod och engagemang har fått Abel Mendoza att göra viner som enligt honom erbjuder spännande kvaliteter.

- Jag menar, de gröna druvorna såsom Malvasía, Garnacha Blanca och Torrentés. Viura också, en druva som är väldigt underksattad men har stor potential. Alla är mina egna små nycker, som den eviga Tempranillo, och dess variationsmöjligheter baserat på höjd och jord där den växer. Eller Graciano, en annan blå drva som jag är lite besatt av just nu eftersom jag tror att den skulle kunna göra fantastiska viner fast svåra att framställa, därför är det väldigt attraktivt och en utmaning för mig personligen. Jag jobbar fortfarande med att försöka få ut maximal smak från druvsorten och jordmånen genom att göra limiterade viner, druva för druva.

Det ambitiösa målet upprätthålls genom att ha en förnuftig jordbrukspolitik, respekt för den biologiska mångfalden so finns i Sonsierra tillsammans med lågintensiv markförvaltning.

För närvarnade gör vingården nio olika typer av vin, fyra vita och fem röda.

- Jag skulle vilja göra många fler, men göra små partier med viner som jag oftast göra är ganska kostsamt och framförallt rätt mödosamt. Hur som, vi får se vad som händer.

Den envisa mannen avslutar med en sista kommentar:

- Nu vet jag vad jag gillar och vad jag vill; att mina viner framförallt ska ge en njutning, eftersom det är glädjen och inte mödan som håller igång min verksamhet.